På 1990-talet gav it och internet möjlighet att på ett mer storskaligt sätt samla in kunskap om kunders uppfattningar och beteenden. It-jättarna Facebook, Apple, Youtube och Google samlar in enorma mängder information. Med bättre data och datanalys kan man mer pricksäkert utforma marknadsföring och försäljning.
Samma tänkande, teknik och metoder är på intåg i organisationernas inre liv. Trenden kallas digital hr och strategin är att samla data genom interna facebook-system, gps, RFID (radio-frequency identification), wearable technology (kroppsnära teknik) och andra tekniska lösningar. Det ger möjlighet att skapa databaser beträffande personalens förehavanden, hälsa och attityder. Och med hjälp av olika algoritmer skulle systemet kunna förvarna arbetsgivaren om någon vill byta jobb eller kommer att bli sjukskriven.
Utvecklingen går snabbt. Därför måste vi väldigt snart börja diskutera viktiga hr-relaterade frågor:
1. Det sägs att det är bekvämt att systemen vet mycket om oss (login, adresser, tidigare val etcetera) och att vi därför accepterar att lämna ifrån oss information om oss själva. Frågan är om vi är lika pigga på det i vår roll som anställda, där vi på ett annat sätt är beroende av arbetsgivaren.
2. Personal är inte kunder. Kunder köper saker, personal ska utföra arbete. Det betyder att man måste fundera på hur ständig övervakning och datainsamling faktiskt påverkar personalen.
Arbetsmiljöforskningen visar att ökad kontroll och övervakning minskar innovationskraft, arbetsglädje och effektivitet. Men tydligen inte för ledning och staber, som verkar tycka att det är kul med fler stapeldiagram att vifta med i ledningsgruppen …
Vi vill lyfta fram Marie Hallander Larssons bullstrategi. Som mycket framgångsrik hr-chef i stora organisationer har hon satsat på att snacka med folk, bjuda på bullar och röra sig runt i verksamheten. Det skapar förtroende och nätverk och ger en koll som inget it-system är i närheten av. Till en rimlig kostnad dessutom.
3. Hr ska vara specialist på mänskliga relationer, arbetsmiljö och motivation. Hittills har man varit märkvärdigt tyst när det gäller att argumentera för människan i systemet. Ekonomer, lean-talibaner och it-ivrare har fått ta över diskussionen. Är den ökade stressen, det ökande antalet sjukskrivningar och den minskande trivseln på våra arbetsplatser delvis en effekt av hr:s självpåtagna tystnad?
Det är dags att hr kraftfullt börjar diskutera dessa frågor. Eller har man lämnat den etiska kompassen till facket? Och hur speglas utvecklingen på it-området i dagens hr-utbildningar? Vad gör branschorganisationen HR-föreningen? Är man överhuvudtaget intresserad av dessa frågor och deras konsekvenser?