Manliga chefer från både näringsliv och det offentliga deltar i Jesper Fundbergs kurser. Men att få med någon chef från idrottsvärlden har varit väldigt svårt, berättar han

Det riktigt lyser ur Jesper Fundbergs ögon när han talar om deltagarna i kursen ”Att leda som man”. Jesper Fundberg är etnolog och maskulinitetsforskare och en av ledarna på kursen som är inne på sitt sjunde år. Deltagarna är män över 50 år som sitter på höga chefsposter inom näringslivet eller det offentliga. ”De är ju så fina”, säger Jesper Fundberg, en något ovanlig beskrivning av manliga toppchefer.

Men något händer med männen när de rycks ut ur sitt sammanhang, får åka iväg utomlands i en vecka och uppmanas prata med andra i samma situation om hur det egentligen är att vara man, över 50 år och chef. Det blir samtal långt in på småtimmarna, igenkänning och tårar.
– Det är sådant som män nästan aldrig pratar om. Vem är jag? Hur tycker andra att jag framstår? Vad har jag fått med mig i livet?

P&L träffar Jesper Fundberg i lobbyn till hotellet Royal viking i centrala Stockholm. Flera män i 60-årsåldern med portfölj, rock och beslutsam blick passerar oss. Det är män som dessa som Jesper Fundberg vill få att reflektera över sin roll som man, både för sin egen skull och för sin ledarförmåga. Han vill få männen att växa upp, för enligt Jesper Fundberg är det inte ett vuxet beteende att vara fast i stereotypa könsroller.

En komprimerad version av hans tankar skulle kunna låta så här: under uppväxten får vi bekräftelse på vissa beteenden. Flickor får exempelvis beröm för att de är duktiga, pojkar får höra att de inte ska visa känslor. Som vuxen vill man vara omtyckt och känna att man duger och risken är då att man fortsätter jaga samma bekräftelse.

Enligt Jesper Fundberg finns det några olika roller som män riskerar att fastna i:
• Grabben är den vitsiga som syns och hörs mycket.
• Farsan är stor och stark, någon man kan lita på som står längst fram. Ibland rinner känslorna över och då brusar farsan upp och blir tvärilsk.
• Sonen är den som sviker sina ideal, som vill ta upp problem men som hamnar i en underdånig position. ”Med mössan i hand” som Jesper Fundberg säger.

– Det viktiga är att fråga sig: Är det här vad jag vill? Kan det vara så att jag springer på bekräftelse jag inte mår bra av?

– När man petar på det visar det sig ofta att det är en massa män som inte trivs med det. Men man tror att man måste vara så för att duga: Jag måste nog visa mig stor och stark och bullrig och dra ett skämt med grabbarna. Jag måste kunna jobba kopiöst.

Alla de här rollerna är ohållbara, menar Jesper Fundberg. Någon utveckling är det inte tal om och individen mår ofta dåligt. När man spelat spelet tillräckligt länge brukar det sluta med sura gubbar och sura kärringar, hävdar han.

Och det får stora konsekvenser för hur männen beter sig som ledare. En person som tror att han måste vara på ett visst sätt för att duga är en ganska osäker person. Det blir en rädd ledare, helt enkelt, som måste hålla upp en fasad av yttre säkerhet för att dölja den inre osäkerheten.
– Väldigt mycket handlar om att söka bekräftelse själv. Vem är jag bland alla grabbar? I stället för att fokus ligger på att få andra att växa.

En annan konsekvens kan bli att man klamrar sig fast vid den expertroll man tidigare hade.
– Det blir förödande för organisationen. En chef som vet bäst inom sitt område hela tiden, det blir inte särskilt utvecklande.

Hur ser då en vettig manlig ledarroll ut, enligt Jesper Fundberg? Det är en man som har insett hur han påverkas av könsroller och den bekräftelse han fick som liten, men som gör ett eget val hur han vill vara. Vissa saker i könsrollerna kanske är bra, andra inte. Det viktiga är att välja själv. Har man nått fram till en sådan inre trygghet gör det också att man vågar visa osäkerhet och tvivel. Jesper Fundberg tror även att det kan göra att man är mer nyfiken och öppen, till exempel när det gäller att rekrytera kvinnor.

Hittills har cirka 100 män gått kursen ”Att leda som man”. Det finns även en motsvarande kurs för kvinnor, uppbyggd på samma sätt men med fokus på kvinnliga stereotyper. Reaktionerna bland männen har ofta varit starka, berättar Jesper Fundberg.
– De har aldrig pratat så mycket och lärt känna några andra så mycket som under de här dagarna. Det blir oerhört starka känslor i grupperna. När de ses igen blir det kramkalas.

ANNA DAHLLÖV