\t– En mycket senior jurist jag intervjuade avslöjade att han var rädd hela tiden, säger Laura Empson.<\/p>\n
\tAtt vara en ”insecure overachiever” är den egenskap som rankas högst av personalchefer globalt. Laura Empson har forskat i det här fenomenet i 25 år och nyligen släppt boken Leading Professionals: Power, Politics and Prima Donnas.<\/p>\n
\t– Jag introducerades till konceptet ”osäker överpresterare” av hr-direktören för en av världens ledande professionella serviceorganisationer. Företaget letade efter individer som hade presterat exceptionellt bra på flera områden under hela sin skoltid. Men för att de skulle vara lämpliga behövde de också motiveras av en djup känsla av osäkerhet, något som företaget kunde identifiera genom psykometriska tester och intervjuer, säger Laura Empson.<\/p>\n
\tDet sägs ytterst sällan rakt ut att vad man letar efter är en osäker kandidat med dåligt självförtroende. Inte heller att den som får jobbet ska vara beredd att arbeta till han stupar, eller att han hela tiden ska känna att han inte är värd sin lön.<\/p>\n
\t– För den osäkra överpresteraren innebär ett jobberbjudande från företaget en stor trygghet, en signal på att ”Du är speciell eftersom vi vill att du ska vara en av oss”. Med andra ord, att vara en del av en elitorganisation blir en viktig del av deras identitet, säger Laura Empson.<\/p>\n
\t– Så snart de var en del av detta maximerade företaget konkurrensen och skapade osäkerhet bland nyanställda genom upp-eller-ut-systemet. För att undvika utvisning skulle den osäkra överpresteraren arbeta obevekligt hårt, bli maximalt självdisciplinerad och kräva väldigt liten styrning. Rädslan för att förlora den identitet som företaget gett dem blev då en kraftfull kontrollmekanism, säger Laura Empson.<\/p>\n
\tPå vilket sätt tjänar företaget på det?<\/p>\n
\t– Fördelarna är självklara: de rekryterar och behåller hårt arbetande individer som är beredda att underkasta sig de intensiva krav som ställs på dem. Fördelen för den enskilda individen är att de är garanterade en plats inom en högt rankad arbetsplats. Företagets höga status blir en integrerad del av deras egen identitet, säger Laura Empson.<\/p>\n
\tVad betyder det för företagskulturen?<\/p>\n
\t– Att en individ blir så nära knuten till en arbetsplats gör att företaget lätt kan upprätta en stark social kontroll. Det handlar om internaliserade normer, inklusive övertygelser och beteenden som blir så djupt inbäddade inom kulturen att individer inte kan avgöra i vilken grad de frivilligt disciplinerar sig själva. De arbetar exceptionellt långa timmar, till exempel, men de gör det genom val. Eftersom alla runt dem gör detsamma, kommer de att uppfatta det som normalt, säger Laura Empson.<\/p>\n
\tFinns det några risker med det?<\/p>\n
\t– Risken är att den osäkra överpresteraren arbetar för mycket, vilket så småningom kan leda till ett mentalt eller fysiskt sammanbrott. Risken för företagen är att de förlorar exceptionellt duktiga och välmotiverade anställda. Risken för samhället är att de anställda beter sig oetiskt eftersom de hela tiden arbetar under hård press.<\/p>\n
\tHar cheferna samma typ av personlighet?<\/p>\n
\t– Det beror på. Många osäkra överpresterare når chefspositioner, men det betyder inte att alla i toppen är det. Om du är en ledare som inte är en osäker överpresterare, men arbetar med många som är det, kan du få kämpa med att förstå dina kolleger. Hur de beter sig kan ibland ses som extremt eller till och med orimligt.<\/p>\n
\tVad har du för vetenskapliga bevis för att den här personlighetstypen rankas högst hos rekryterarna?<\/p>\n
\t– Jag har gjort en fördjupad forskning under de senaste 25 åren, och har genomfört flera hundra timmars intervjuer, främst inom yrken som konsulttjänster, bokföring och inom den juridiska sektorn. Jag bestämde mig aldrig medvetet för att studera just den osäkra överpresteraren, jag stötte på den när hr-chefen för den ledande företaget förklarade för mig hur de medvetet rekryterade just den personlighetstypen.<\/p>\n
\tEfter det samtalet noterade Laura Empson att den här termen ofta användes inom olika företag. Anställda hänvisade upprepade gånger till sin egen osäkerhet och osäkerheten hos sina kolleger.<\/p>\n
\t– Konceptet har blivit väldigt uppmärksammat runt om i världen eftersom folk känner igen sig själva och deras arbetsplats utifrån min beskrivning, säger Laura Empson som ägnat ett helt kapitel i sin senaste bok åt att beskriva personlighetstypen.<\/p>\n
\tÄr den osäkra överpresteraren en man eller en kvinna?<\/p>\n
\t– De flesta jag intervjuade var män eftersom de företag som var inkluderade i min forskning främst hade manliga anställda. Jag blev förvånad över hur många män som gärna pratade om sin egen osäkerhet med mig och om osäkerheten hos sina kolleger, som också främst var män. Av de få kvinnor jag intervjuade var det faktiskt ingen som sa att de kände sig osäkra. Men jag frågade dem aldrig rakt ut.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\t