\tDet är en väldigt snäv norm kring att vara positiv. Och konstigt är det inte, det känns ju så bra att vara positiv. Dessutom har det positiva tänkandet gjort sig helt immunt mot kritik. Man har bara inte tänkt tillräckligt positivt om man har något emot det positiva tänkandet.<\/p>\n
\tOrden är Ida Hallgrens. Hon är en av dem som på senare tid har ifrågasatt det positiva tänkandet. Böcker som Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich, och Svend Brinkmans Stå fast: Våga vår tids utvecklingstvång är andra röster.<\/p>\n
\tOch det finns intresse. Studieförbundet Sensus kurser om negativt tänkande har snabbt blivit fullsatta det senaste året. Ida Hallgren har varit kursledare men leder också workshoppar på företag i negativt tänkande och filosofiska samtal för allmänheten.<\/p>\n
\tVad menar du med negativt tänkande?<\/strong> \tVilka faror ser du med det positiva tänkandet?<\/strong> \t– Till exempel ger självhjälpsböcker sådana instruktioner: Rensa bekantskapskretsen på negativa tänkare och energitjuvar, försök undvika allt som känns obehagligt. I stället borde man försöka att se, vad väcker det i mig? Hur får jag förhålla mig till det, ligger det något i det? Om inte, varför behöver jag då påverkas så mycket av det?<\/p>\n \tFinns det inte energitjuvar då?<\/strong> \tIda Hallgren hävdar att en större<\/strong> acceptans mot det negativa tänkandet skulle lösa fler problem, leda till bättre beslut och att allas kompetens bättre skulle tas tillvara. Dessutom skulle det ge mindre stress. Hon tar omorganisation på en arbetsplats som exempel.<\/p>\n \t– Många chefer försöker lugna genom att säga, det är ingen fara, det kommer att gå bra, det ordnar sig. I stället för att säga: Nu kommer det att bli svårt och stressigt ett tag. Hur ska vi förbereda oss för att folk inte ska gå i väggen? Vilka problem och risker kan uppstå? Normen är att man gör gott med att lugna och lyfta hoppet men det kan snarare bli en björntjänst.<\/p>\n \tGör man inte gott om man ger människan hopp?<\/strong> \tProblem som ligger där och skaver och som man inte tar tag i försvinner inte. Det här är ett av det positiva tänkandets stora problem, anser Ida Hallgren. Man kan inte tänka bort problem. Om man medvetet försöker låta bli att tänka saker blir de mer laddade och tar mer plats i det undermedvetna.<\/p>\n \t– I stället för att lyfta det, lufta det och se om man behöver göra något åt det. Och sedan släppa det.<\/p>\n \tDet finns ju studier som säger att man genom att le och skratta kan lura hjärnan att vara glad?<\/strong> \tFinns inte risk att negativt tänkande blir destruktivt?<\/strong> \tLägger man inte massa energi på att oroa sig i onödan om man tänker negativt?<\/strong> \tIda Hallgren tycker att människor blir skuldbelagda i den norm som finns i väst i dag. Att det är ens eget fel om man inte är glad, lycklig och lyckad. För man är sin egen lyckas smed. Det är också en del i problematiken att det blir så mycket upp till individen.<\/p>\n \tVågen av positivt tänkande startade<\/strong> i de frikyrkliga rörelserna i USA. Det var en sorts reaktion på den skulddrivna kalvinismen där känsloyttringar är syndiga och man ska arbeta hårt.<\/p>\n \t– Inom frikyrkorna lovade man att du kan få allt du vill, tänk som gud, tänk stort, tänk ständig tillväxt. Samtidigt finns det ett arv av en väldig stränghet som följt med från kalvinismen i det positiva tänkandet med höga krav på vilka slags tankar man får ha. Tittar man på självhjälpsböcker finns det långa avancerade träningsprogram du ska göra för att klara av att vara tillräckligt positiv. Läsa affirmationer, träna ditt sinne. Släpper du in de negativa tankarna har du misslyckats, då måste du hitta strategier så att du kan rensa ut dem.<\/p>\n \tDe många tackmeddelanden Ida Hallgren får efter sina kurser och workshoppar ser hon som ett bevis på att det finns ett behov av detta synsätt.<\/p>\n \t– Många har känt sig lättade att någon lyssnar, att de äntligen känner sig förstådda och att det inte är något fel på dem. •<\/p>\n \t <\/p>\n \t• Våga dröj kring ämnen och frågor som kommer upp och som inte känns så kul. Våga se problemen. Är det något man kan göra något åt? Gör en negativ brainstorming där man på ett systematiskt eller lekfullt sätt kan prata om att allt inte är bra eller kommer att bli helt bra. Den perfekta arbetsplatsen och den perfekta chefen kommer inte att finnas. Prata om sakerna som de är så att alla slipper gå runt och låtsas. Det tar bort stress. \t
\t– Att tänka om det negativa. Att ha ett förhållningssätt till det som upplevs negativt och som känns lite obehagligt. Att kunna gå in i det och se om det finns någon information och om det är något att ta på allvar eller inte. Inte att fastna i tankeloopar eller bara tänka analytiskt kallt utan att förhålla sig till det känslomässiga och medvetet reflektera kring den informationen.<\/p>\n
\t– När allt är en möjlighet, det inte finns några problem och inget kan gå fel är det lätt att man missar varningssignaler när något är på väg att hända och man borde reagera annorlunda. Finns det ett problem eller något har gått fel är den känslomässiga informationen ett obehag, och per definition känns det negativt att stanna upp i det. Det här kan även leda till att man inte vill lyssna på dem som kommer med negativa tankar. I stället för att ta tag i problemen vänder man det mot personen.<\/p>\n
\t– Jag tänker då att vissa av personerna är frustrerade och har mycket att säga men eftersom det inte finns någon plats att fånga upp kritik blir det som bubblar upp en återhållen ”vad var det jag sa-attityd?”. Om man i stället har en negativ brainstorming, där man får prata om de här sakerna kan man undvika att det är dåligt att vara negativ, att den personen skulle vara lite sämre som kommer med bråkiga budskap.<\/p>\n
\t– Inte när någon lyfter ett problem och en frustration. Om stressen är hög måste man fråga sig om det finns strukturella problem och inte bara lägga mer pengar på fredagskaffet och säga att det ordnar sig. Just att säga att det kommer att ordna sig blir ett sätt att inte lyssna.<\/p>\n
\t– Kortsiktigt kan man göra det men försök att göra det dygnet runt alla veckans dagar, det funkar inte i längden.<\/p>\n
\t– Jag vet inte om det är mer så än i positivt tänkande. Det finns extremt destruktiva effekter av det positiva tänkandet. Många personer känner sig väldigt misslyckade för att de inte lyckas leva upp till de positiva idealen. Och se på bankkraschen i USA 2008. Anställda som påpekade att det inte skulle gå så bra fick sparken. För att kunna fatta visa beslut behöver vi kunna ta in hela verkligheten och det är något det positiva tänkandet inte gör. Det har smalnat av till att bara innehålla en viss tårtbit av livet.<\/p>\n
\t – En viktigt aspekt är att vi människor är väldigt olika och att vi oroar oss olika mycket. Det finns en del forskning som visar att vi har olika strategier. Om en person oroar sig mycket, låt hen ha den strategin ifred. Det blir en översittargrej att säga att det bara är att välja att vara lycklig varje dag.<\/p>\n \tIda Hallgrens råd<\/h4>\n
\t• Använd inte positivt tänkande som en härskarteknik eller tysta medarbetare genom att säga ”var inte så negativ”. Lyssna i stället in, är detta något man behöver göra något åt?
\t• Gör en riskanalys och fatta medvetna beslut utifrån den. Osannolika scenarier kan vara värda att ta på allvar om de ger tillräckligt stor skada. Och tvärtom, saker kan vara ganska harmlösa men lätta att ta itu med.
\t• Hjälp medarbetaren som oroar sig att tänka värsta tänkbara scenario till slut på ett strukturerat sätt. Att tänka klart kan ge lugn. Om man bara småoroar sig hela tiden och aldrig får hjälp att strukturera tankarna blir det mest snurr. Saker man inte pratar om blir otydliga och otydlighet är ofta det värsta.
\t• Var vaksam mot positiv groupthink.
\tVar medveten om de starka gruppmekanismer som det blir kring det positiva tänkandet. Grupper är ganska bra på att utestänga information som inte överensstämmer med det man tror. Det kan få ganska allvarliga konsekvenser.<\/p>\n