![](\"\/Graphics\/UserFiles\/images\/Ladstrom-Henrik-webb.jpg\")
\tHenrik Ladström.
\tFoto: Elsa Frizell.<\/span><\/div>\n
\tkvinnor som är hemmafruar. Han tror inte på klimathotet, mångfald eller statistik. Kanske kan man säga att han symboliserar mycket av det som får ett land att inte bara sluta utvecklas utan att även gå tillbaka i utvecklingen.<\/p>\n
\tTittar man på arbetslivet i Sverige dröjer det inte länge förrän man hittar liknande individer i organisationerna. Måhända sitter inte alltid en person på alla dessa egenskaper, men lite här och där finns det de som hela tiden gör det sämre för sina kolleger på grund av sina egna tillkortakommanden. Och påfallande ofta är det just gubbar.<\/p>\n
\tKanske blir man gubbe redan som pojk. Kanske var det ingen som uttryckligen sa till de små pojkarna att de var bättre än andra, men de fick helt enkelt ta hur mycket plats de ville – i skolan, på tunnelbanan och senare även i krogkön och i arbetslivet. Det är klart att man blir kränkt då, när man först i vuxen ålder får sin världsbild utmanad.<\/p>\n
\tGubbarna verkar själva bara intresserade<\/strong> av de personer som kan hjälpa dem att ta den plats de vill ha. Jag minns till exempel hur jag som student engagerade mig i ett nätverk, men det var liksom aldrig riktigt lika intressant för en gubbe att prata med oss unga som det var att prata med en likasinnad.<\/p>\n \tSjälvinsikt verkar inte heller vara någon överflödig tillgång hos oss herrar, oavsett ålder. Och inte heller ödmjukhet. Kanske hör självinsikten och ödmjukheten ihop på det sättet: det är svårt att inte vara ödmjuk när man känner sig själv. Men män som dundrar på i karriären visar inte tecken på att inneha vare sig självinsikt eller ödmjukhet. Som om de känner att sådant i stället håller dem tillbaka.<\/p>\n \tFör om de vänder blicken inåt måste de ju släppa makten och pengarna ur sikte. Det hände faktiskt att jag på en intervju frågade den rekryterande chefen vilken hans drivkraft var, och hans svar kom läskigt snabbt: pengar. När jag fick samma fråga tillbaka och svarade något betydligt flummigare i stil med att det är givande att utbilda och hjälpa andra att nå sina mål, fick jag till svar att jag kanske inte behövde ha någon lön då.<\/p>\n \tDenna inställning till andra människor <\/strong>blir extra tydlig i dagens digitala kanaler, såsom professionella forum, på sociala medier och i kvällstidningarnas kommentarsfält. Gubbarna delar länkar, skriver och tycker med säkra insikter hur världen egentligen ser ut och vilka som är de riktiga idioterna. Inte sällan ser man härskartekniker blomma i dessa kommentarsfält, men frågor om andras åsikter lyser med sin frånvaro.<\/p>\n \tSkulle någon däremot påstå att denna man, den blivande gubben, själv beter sig som en idiot, eller att någon de känner gör det, då tar det hus i helvete. Aldrig skulle de eller någon de känner vara ohövliga eller tränga undan någon annan. Aldrig skulle de ha fördomar eller särbehandla andra. Förutom möjligen vissa grupper. Man kan höra dem säga att kvinnor och män är olika och ”inget fel med det”. Men ve den som får för sig att prata om vanliga män som grupp, att män behöver ta ansvar för varandra när det gäller att skapa ett bättre samhälle och bygga bättre organisationer.<\/p>\n \tSå, gubbarna kanske vill bygga en mur runt sig själva för att stänga ute andra som inte är som de själva. Men murar och folk som vill bygga sådana har man ingen nytta av i välfungerande organisationer. De byggs inte av inskränkthet, fördomar och bakåtsträvande, utan av samarbete, öppenhet och flexibilitet.<\/p>\n \tI år kommer jag att #tackanej till att bli en gubbe, och jag hoppas att folk omkring mig hjälper mig på traven. Det räcker med en galen gubbe i världen i dag. •<\/p>\n \t