\tEn kollega satte ord på min karriär, hur jag gått från it-branschen till hr: ”Du har jobbat med ettor och nollor innan. För att nu bara jobba med nollor.”Tji fick han när organisationen Prisjakt, som jag jobbade på, vann Great Place to Work i ett av de länder vi verkade i – jag arbetade uppenbarligen med ettor hela tiden.<\/p>\n
\tDet jag dock kan minnas är den religionskris jag hamnade i under min första tid i arbetslivet. Jag klev in i it-branschen och var färgad av utbildningen. Jag hade en bild av att arbetslivets hierarki avgjordes genom antalet högskolepoäng, mängden certifikat och hur hög IQ en person hade. Sen fick jag träffa de där halvgudarna. Människorna som tog Mensas inträdesprov med en klackspark och hade fler högskolepoäng än vad det finns Pokemons.<\/p>\n
\tJag blev förvånad.<\/strong> Jag förvånades över hur dessa personer ibland inte förstod det mest elementära i livet. Som att säga ”Godmorgon” på morgonen och ”Hej då” på eftermiddagen. Hur de inte kunde medverka i en diskussion med andra utan att det urartade i ilska. Det föreföll som att alla de saker jag associerat med yrkesframgång bara var chimärer.<\/p>\n \tSå jag blev intresserad av det där andra, det mellanmänskliga. Jag började flytta mig ut ur it-branschen i små planerade steg mot roller som hade en mer mänsklig natur. Jag började studera psykologi parallellt med jobbet och hamnade på den väg jag vandrat de senaste tio åren.<\/p>\n \tMen även i min nya disciplin<\/strong> med organisationsutveckling stöter jag på spöken från det förflutna. IQ-test och diverse kapacitetstester är fortfarande vanliga selektionsmetoder för anställningar. Marknaden flödar dessutom över av olika personlighetstester där människor kategoriseras som alltifrån färger till inälvsmat.<\/p>\n \tJag upplever detta problematiskt, eftersom det jag läst om forskning kring IQ-tester och dess träffsäkerhet egentligen bara säger att människor som har hög IQ är bra på att göra IQ-tester. Just processen för hur vi anställer är oerhört kraftfull för ett företag, eftersom den med tiden kommer att vara det som skapar organisationen.<\/p>\n \tNästa fallgrop är de<\/strong> som totalt struntar i tester. ”Jag vill gärna ha hjälp från hr, för jag är inte bra på att bedöma kandidaters lämplighet” – sagt av ingen chef. Det finns många chefer (speciellt seniora) som gillar att rekrytera på magkänsla. Enligt forskning (från bland annat dr Malin Lindelöw) är rekrytering på magkänsla lika pålitligt som tågtrafiken i södra Sverige. Seniora ledare brukar skrocka och hålla med om detta (men att just deras magkänsla har osviklig precision). Ett av problemen med att rekrytera på magkänsla är nämligen att vi tenderar att välja kandidater som är som oss själva – och vips har vi befolkat vårt team med homogena kopior.<\/p>\n \tDärför har kompetensbaserad rekrytering<\/strong> blivit min religion i dag. Jag upplever den som det ”minst dåliga sättet” att få rätt människor ombord. Det blir fördomsfritt och naturligt heterogent när vi inte använder kulturella stereotyper eller ovidkommande tester för att skilja agnarna från vetet.<\/p>\n \tEn kompetensbaserad rekrytering är i all enkelhet ofta komponerad av test – som testar faktiska arbetsuppgifter för rollen, samt en intervjumall med samma frågor för samtliga kandidater.<\/p>\n \tKompetensbaserad rekrytering är ypperligt som medel för att garantera att din organisation byggs kring relevanta förmågor och ett persongalleri populerat utan fördomar.<\/p>\n \t <\/p>\n \tLINUS JONKMAN<\/p>\n \tPersonalchef, författare och föreläsare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" KR\u00d6NIKA. Enligt forskning \u00e4r rekrytering p\u00e5 magk\u00e4nsla lika p\u00e5litligt som t\u00e5gtrafiken i s\u00f6dra Sverige. Det skriver v\u00e5r kr\u00f6nik\u00f6r Linus Jonkman som f\u00f6rklarar varf\u00f6r kompetensbaserad rekrytering har blivit hans religion.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[],"tags":[],"class_list":["post-479","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/479","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=479"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/479\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=479"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=479"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/testdb.wiznet.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=479"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}