\tKlockan är strax efter sju en kylig måndagsmorgon när jag kliver in på ett av de gym som det kommunala bolaget Kalmar Vattens 80 anställda har tillgång till. Seth Nikolausson, spolbilsförare, Ulrica Persson, mätningstekniker, och Ingvar Svensson, rörläggare och reparatör, är redan i full gång med veckans första arbetsuppgift – styrketräning.<\/p>\n
\tVeckan innan vi träffas har hr-chefen Linn Sjögren inte haft en lugn stund. Medier, arbetsgivare och studenter från hela Sverige har hört av sig och på väggen i hennes arbetsrum sitter Aftonbladets lokala löpsedel: ”Kritiken mot kommunala tvångsträningen i Kalmar: Måste motionera för att få bättre betalt”.<\/p>\n
\t– Det är galet hur det har ringt. Lite märkligt eftersom vi faktiskt jobbat så här sedan 2007. Men det är roligt att många arbetsgivare, både privata och offentliga, hör av sig och vill höra mer om hur det fungerar, säger Linn Sjögren, som själv är en aktiv motionär.<\/p>\n
\tUpplägget innebär att alla anställda tränar två timmar per vecka på arbetstid, och att minst en av timmarna ska vara styrketräning.<\/p>\n
\t– Vi har som arbetsgivare ansvar för att hålla våra medarbetare friska. Många av våra anställda har fysiskt krävande jobb. Det finns risk för belastningsskador, och då är det styrketräning som ger bäst effekt.<\/p>\n
\tMotion som en arbetsuppgift likvärdig<\/strong> med andra infördes först på prov. Tidigare hade Kalmar Vatten i likhet med många andra arbetsgivare erbjudit sina anställda friskvårdsbidrag.<\/p>\n \t– Vi kunde lika gärna ha kastat pengarna i sjön. De som redan tränade fortsatte med det, men de som var i farozonen med dåliga värden – de 25 av våra anställda som låg på rött i hälsoundersökningarna – utnyttjade inte träningskorten, säger Linn Sjögren.<\/p>\n \tNär försöket utvärderats och permanentats 2010 skrevs träning in som en arbetsuppgift i samtliga anställdas befattningsbeskrivningar. 2013 blev träningen ett lönekriterium. Gymmet skickar in närvarolistor till arbetsgivaren, och den som inte sköter sin träning riskerar sämre löneutveckling.<\/p>\n \t– Vi tar först reda på varför det inte fungerar, och använder också coachande och motiverande hälsosamtal. Det har hänt att utebliven träning påverkat lönen, men det är inga jättestora summor det handlar om.<\/p>\n \tI början var det mycket diskussion om det verkligen var rätt att arbetsgivaren lade sig i något som många tyckte hörde privatlivet och fritiden till. Och det finns fortfarande de som är kritiska, både internt och i den offentliga debatt som tagit fart. En kritisk röst är forskaren Carl Cederström som uttalar sig i en intervju i Svenska Dagbladet (16 mars 2015) och kallar hälsotrenden ”en narcissistisk jakt på det perfekta livet” och ser den som en hyllning till hög produktivitet och ungdomskult.<\/p>\n \tLinn Sjögren känner väl till kritiken,<\/strong> men menar att arbetsgivarens ansvar för att inte slita ut medarbetare måste prioriteras. Hon framhåller att ett av bolagets fyra övergripande mål är att ”pensionera friska medarbetare” och jämför den obligatoriska träningen med andra säkerhetsåtgärder.<\/p>\n \t– Vi ser till att det finns säkerhetsutrustning för att skydda medarbetarna. Kroppen är vårt viktigaste verktyg och det är vårt ansvar att göra vad vi kan för att den ska vara frisk och hålla.<\/p>\n \tHennes bild är att de allra flesta är positiva till träningen – även om inte alla alltid är det.<\/p>\n \t– Det kan bero på olika saker och variera över tid, och det kan i vissa fall också finnas särskilda skäl som vi tar hänsyn till.<\/p>\n \tLinn Sjögren menar att det gäller att hitta en balans och att Kalmar vatten hittat sin modell.<\/p>\n \t– Visst, vi kontrollerar att alla tränar, men vi kontrollerar inte exakt vad de gör eller hur mycket de tar i. Vi gör fystester årligen, men fokus ligger inte på vad varje individ presterar utan mer på att utbilda och inspirera. Alla har själva ett val vilken nivå de vill lägga träningen på och vad man än väljer är det accepterat.<\/p>\n \tLinn Sjögren öppnar sin väska och fiskar upp statistiken från den senaste hälsoprofilen. Hon pekar och säger att efter tre års träning på arbetstid var det över 70 procent av medarbetarna som ansåg sig ha en bättre hälsa tack vare träningen på arbetstid.<\/p>\n \t– Sjukfrånvaron har minskat, om än inte jättemycket, men framförallt har belastningsskadorna minskat. Många har också slutat röka, andra berättar att de sover bättre, och har mindre ont i ryggen. Spolbilsförare och rörläggare har fått utbildning i att lyfta rätt i jobbet, vilket bidrar till färre skador, säger hon.<\/p>\n \tListorna som skickas in från gymmen<\/strong> visar att många tränar mer än de två obligatoriska timmarna per vecka.<\/p>\n \t– Det är ett helt annat hälsotänk överlag. Träningen är bara en av flera aktiviteter som hänger ihop. Vi har också hälsoföreläsningar och fokusgrupper där medarbetarna träffas i små grupper utan arbetsledare för att alla ska få komma till tals, lyfta viktiga frågor, och föreslå förbättringar.<\/p>\n \tMen det finns också utmaningar.<\/p>\n \t– Det krävs en hel del planering och pusslande både av medarbetare och arbetsledare för att få in träningen i arbetsschemat. Vi hyr bland annat in entreprenörer med grävmaskiner som kräver att vår personal finns på plats vissa tider.<\/p>\n \tDen senaste tidens uppmärksamhet tycker Linn Sjögren har varit av godo.<\/p>\n \t– Det märks att ryktet om träningen spritt sig, inte minst när vi rekryterar. Många sökande känner till det och är positiva. Jag tror också att vi inspirerar många arbetsgivare att ta friskvården ett steg till. •<\/p>\n \tSeth Nikolausson, spolbilsförare<\/strong> \tUlrica Persson, mätningstekniker<\/strong> \tIngvar Svensson, rörläggare\/reparatör<\/strong> \t
\t”Det är skitbra! Jag har blivit träningsbiten. Jag tränade inte alls innan jag började jobba här för tre år sedan, och nu tränar jag mer än jag måste. Mitt jobb är tungt och jag har fått lära mig hur jag ska lyfta brunnslock, dra slangar och så, för att inte belasta fel.
\tTräningen har gjort så att jag inte längre känner av en gammal snowboardskada som jag dragits med. Tidigare hade jag också problem med en axel som hoppade ur led, men nu har jag stärkt muskulaturen så det händer inte längre.”<\/p>\n
\t”Träningen är bara positiv för min del. Det är smart av arbetsgivaren att lägga den som en arbetsuppgift och ett lönekriterium – det gör att träningen blir av. Det är en morot både för att komma igång och att fortsätta. Jag tränar fyra gånger i veckan så jag har definitivt blivit motiverad att öka på.
\tJag sitter mycket vid datorn och gör matematiska beräkningar, men är också ute på fältet och tar mig fram i eländig terräng, lyfter brunnslock och liknande. Träningen gör att jag blivit starkare, orkar mer och känner mig piggare och är mer alert.”<\/p>\n
\t”Jag hade ont i rygg och axlar tidigare, och det är mycket bättre. Jag är 68 år och jobbar på övertid, och är glad åt att kunna jobba. Träningen gör nytta och jag är piggare. Vi får ett nytt program varje månad av en instruktör på gymmet så att man jobbar med rätt grejer.
\tJag har lite svårt att hinna träna på dagtid så oftast blir det på kvällen när jag slipper stressa. Det var mycket motstånd i början, men många har ändrat inställning när de prövat.”<\/p>\n