![\"\"](\"\/Graphics\/UserFiles\/images\/Martin-runefeldt12%20650x380.jpg\")
– De var omtänksamma och hörde av sig. De kom hem och fikade och skickade mejl om vad som hände på jobbet. Genom det fick jag annat att tänka på.<\/p>\n\t <\/p>\n
\tDet var de sista dagarna på jobbet före semestern. <\/p>\n
\t– Jag gick till en läkare då jag fått en förkylning med feber jag ville kurera innan en resa. Läkaren upptäckte vid blodprov att jag hade mycket lågt blodvärde. Jag blev skickad direkt till Danderyds akutmottagning. Inom två dygn låg jag på Karolinska i Solna med cellgifter.<\/p>\n
\tLäkarna konstaterade att han hade fått akut leukemi.<\/p>\n
\t– Det var en rejäl käftsmäll. Det är det värsta jag varit med om, en extremt jobbig tid. Jag fick genomgå många jobbiga behandlingar, säger han.<\/p>\n
\tChocken genom det trauma som ett sådant besked kan innebära släppte först efter ett par månader. Då började en period när han behövde bearbeta vad som hänt.<\/p>\n
\tCellgifterna tryckte ned kroppens immunförsvar och i vissa perioder var han så skör mentalt eller så känslig för infektioner att han inte kunde vistas ute.<\/p>\n
\t– För min del var allt som handlade om jobbet mer eller mindre avstängt. Men min chef på Försäkringskassan brukade ringa mig för att höra om det var någonting han kunde göra som arbetsgivare.<\/p>\n
\tHan berättar att det var en grupp medarbetare, erfarna kvinnor med skinn på näsan, som blev ett viktigt stöd.<\/p>\n
\t– De var omtänksamma och hörde av sig. De kom hem och fikade och skickade mejl om vad som hände på jobbet. Genom det fick jag annat att tänka på.<\/p>\n
\tDet hände att han fick dokument skickade till sig och folk frågade om han ville läsa och komma med respons. Det fanns inga krav, ibland läste han, ibland inte.<\/p>\n
\tEtt halvår efter att han insjuknat gjorde hans arbetsgivare det möjligt för honom att gå i krissamtal hos en terapeut. Det stödet hade han till och från under lång tid. Musiken var också viktig. Den gav livskraft när han var som svagast. Klassisk musik, meditativ musik och artisten Robyn – hennes självständiga utstrålning och kaxiga texter gav honom mod och energi.<\/p>\n
\tDet är inte så lätt att veta vad man som chef eller kollega ska göra när en medarbetare blir svårt sjuk. Martin Runefelt säger att det viktiga är att våga höra av sig och fråga.<\/p>\n
\t– Det räcker att säga: ”Är det något vi kan göra, så säg till". Man vill ofta inte höra: ”Gud, vad det är synd om dig.”<\/p>\n
\tHan berättar att en del nära vänner inte fixade att besöka honom på sjukhuset. Samtidigt var det andra som klev fram och blev betydelsefulla.<\/p>\n
\tNär det visade sig att sjukdomen inte var helt borta fick han gå igenom en stamcellstransplantation. Det var en stor omställning för kroppen som då skulle bygga upp ett helt nytt immunförsvar.<\/p>\n
\tNio månader efter transplantationen återvände han till arbetet. Då ville ledningen ha honom på ett nytt chefsjobb på 25 procent. Jobbet och förutsättningarna formades så att det skulle kunna fungera, med en ambition om att stegvis öka arbetstiden under rehabperioden.<\/p>\n
\t– Jag jobbade till att börja med tre timmar om dagen och kunde inte vara med på alla möten. Det gjorde att jag blev tvungen att delegera och släppa på prestige.<\/p>\n
\tHan berättar att det gav medarbetare en chans att utvecklas.<\/p>\n
\t– Vi hade en tydlig målbild som alla förstod och kände sig delaktiga i. Jag fick släppa på mitt eventuella kontrollbehov och uppleva att det fungerade väldigt bra.<\/p>\n
\tEfter att behandlingarna var avslutade och leukemin botad började en ny resa; en livsstilsresa där han gjort många små förändringar. Som en del av detta har han börjat arbeta mindre, träna mer medvetet, utöva yoga och meditation, äta bättre, vistas i naturen, spela musik och prioritera sådant som ger kraft i stället för sådant som tar energi.<\/p>\n
\tHan var helt borta från jobbet i två år och rehabperioden sträckte sig över drygt två år.<\/p>\n
\t– När jag började arbeta igen var alla mycket tillmötesgående. Jag fick börja med uppgifter som inte ställde krav på deadline. Kroppen grejar inte stress. Den var helt slut och psyket rätt nedsatt. Många som kommer tillbaka efter den här typen av behandlingar har samma symtom som utbrända och är väldigt sköra.<\/p>\n
\tHan fick vara rådgivare, läsa dokument och coacha medarbetare till en början. Han som arbetat som chef i mer än 25 år, hållit många utbildningar och varit moderator på konferenser märkte att han knappt fixade att prata inför folk först.<\/p>\n
\t– Självförtroendet var ganska lågt. Jag fick ta det varligt. Jag kände en rädsla att jag inte skulle kunna komma tillbaka. Att jag kanske inte skulle greja det.<\/p>\n
\tHan säger att det är viktigt att vara tydlig och berätta ”det här behöver jag” – och att arbetsgivaren försöker möta det.<\/p>\n
\t– Och mina chefer har hela tiden sagt: ”Vi vill ha tillbaka dig. Vi behöver dig". Det är det bästa man kan säga till någon som är sjukskriven och borta från arbetet.<\/p>\n