\tLäkemedelsbolaget Roche forskar fram nya läkemedel och utvecklar metoder för diagnostik. I Sverige är bolaget representerat av Roche AB inom läkemedel och Roche Diagnostics inom diagnostik. I Sverige är bolagens uppgift att få ut läkemedlen och diagnostik till den svenska vården. Det handlar både om att göra den sista testningen av läkemedlen ute på klinik och att få ut de färdiga läkemedlen till läkare och patienter, en hårt reglerad verksamhet där patientens säkerhet aldrig får riskeras. Så hur hittar man fram till en kultur där man vågar ta initiativ med risken att man gör fel? Och hur får man alla medarbetare att känna att de är innovativa och kreativa fastän de arbetar långt från själva produktutvecklingen? Det frågade sig Pär Skoglund Finquist, utbildnings- och utvecklingschef på Roche AB. För fyra år sedan startade han ett innovations- och kreativitetsprojekt för alla medarbetare, som bland annat innehöll utbildning och workshoppar i olika sätt att arbeta med idéer. Det var i samband med det projektet som tankar kring vikten av att våga dela misslyckanden föddes, som ett sätt för organisationen att lära.<\/p>\n
\t– Synen på misslyckande i en organisation har en enorm betydelse för innovation. Den som blir bäst att lära från misstag kommer att få en konkurrensfördel. För oss på svenska Roche handlar innovation om att snabbare få ut läkemedel till patient och bli duktigare på att berätta vilka som ska använda läkemedlet, säger Pär Skoglund Finquist.<\/p>\n
\tEn dag för att lyfta<\/strong> misslyckanden, en ”failure day”, planerades till den fredagen den 13 oktober förra hösten, samma dag som World Failure Day firades på olika platser runt om i världen. Dagen förbereddes genom att en undersökning gjordes på ett representativt urval av medarbetarna. Med hjälp av en konsult intervjuades elva medarbetare, hur de ser på misslyckanden och hur företaget skulle tjäna på att dela misslyckanden mer. Det man såg var att rädslan att dela misstag skulle minska ju mer man delade. Delandet skulle också leda till mer kreativitet, kundnöjdhet, lärande och välmående. Undersökningens tydligaste fynd var dock att man bara vågar vara så modig och dela sina misstag såsom närmaste chef gör.<\/p>\n \t– Ledarna visade sig med andra ord vara jätteviktiga. Man gjorde som ledarna gjorde, säger Pär Skoglund Finquist.<\/p>\n \tUnder ”failure day” <\/strong>var det därför viktigt att cheferna var där, och dagen inleddes med att den medicinska direktören, som kommer från den delen av organisationen där eventuella fel kan drabba patienterna, berättade om misstag hon gjort och vad hon lärt sig av dem.<\/p>\n \t– Det var viktigt att sätta scenen och få en öppen atmosfär. Vi sa att detta var ett experiment och att vi som ledde dagen var nervösa. Vi gick också igenom en hel del teorier, att det till exempel inte är konstigt att man är rädd för att dela med sig av sina misstag, eftersom hela det mänskliga hotsystemet sätter i gång. Hot och fel blir samma sak för oss, säger Pär Skoglund Finquist.<\/p>\n \tMålet för dagen<\/strong> var att man skulle få en bättre förståelse för hur man själv reagerar när man gör misstag och att man skulle bli bättre på att fatta beslut.<\/p>\n \t– Om man förstår sig själv bättre, hur man reagerar på misstag, så finns det jättemycket lärande i det. Rädslan för att göra misstag gör att vi dubbelkollar och gör att vi vill vara fler som fattar beslut för att kunna hänvisa till det. Roche har en konsensuskultur när det gäller beslutsfattande, men vi ville utmana det. Det är individen som fattar beslut, säger Pär Skoglund Finquist.<\/p>\n \tI små grupper fick deltagarna reflektera kring ett misstag man gjort, hur det kändes och vad det var för situation och konkretisera hur misstag påverkar beslutsfattande, hos personen och i organisationen.<\/p>\n \t– Genom att prata om viktiga saker skapas öppenhet och tillit. Om man berättar något som är jobbigt och öppnar upp, så gör det att någon annan vågar öppnar upp sig, och då skapas tillit. Då kommer vi jobba bättre sedan. Så det finns ett verkligt affärsvärde i det. Min uppfattning är att det blev viktiga samtal under dagen.<\/p>\n \tMira Ernkvist ansvarar<\/strong> för alla läkemedel som är i tidig utveckling på Roche Sverige. Hon tyckte att dagen var bra men betonar att det gäller att fortsätta bygga på detta om det ska bli en förändring i företagskulturen. Att fortsätta dela är viktigt.<\/p>\n \t– Om inte jag som chef delar mina misstag kommer inte medarbetarna våga dela med sig heller. Det är viktigt att själv våga visa sig sårbar och att man inte är perfekt, säger hon.<\/p>\n \tAtt det är en bit kvar att gå noterar Rikard Reneland som i våras började som chef för en grupp som arbetar med medicinsk och vetenskaplig information och utbildning.<\/p>\n \t– Under min introduktion var jag med som en observatör på en del av våra utåtriktade aktiviteter med kunder och slogs då av att jag inte kände igen bilden som avrapporterades när teamet kom tillbaka. Det berättades ofta att allting hade gått superbra, men jag hade ju varit där och visste att det inte stämde. Om man inte tar med sig även det som har förbättringspotential går man ju miste om viktiga lärdomar. Särskilt om det anammas av andra grupper som går in i aktiviteten med fel ingångsvärden och förväntningar.<\/p>\n \tHan resonerar kring om<\/strong> det har att göra med att Roche har en stark kultur av positivism, att man är peppande och stödjande och försöker hålla hög entusiasm i grupperna.<\/p>\n \t– Det är jättebra. Men det finns en spänning där, med att ta lärdom av saker som inte går så bra och samtidigt vara positiv och hålla entusiasmen levande. Det är lätt att säga att de höga cheferna ska gå i bräschen och dela med sig av sina misstag men jag tror inte att det räcker. Alla måste uppvisa detta beteende och det måste finnas en trygghet i organisationen så att man inte känner sig ansatt om man delar med sig. För om det ska vara meningsfullt måste det handla om riktiga misslyckanden som verkligen känns i hjärtat.<\/p>\n \tSedan innovationsprojektet startade <\/strong>för fyra år sedan tycker både Pär Skoglund Finquist och Mira Ernkvist att Roche blivit mer öppna för att testa olika idéer. Pär Skoglund Finquist ser ”failure day” som ett statement i organisationen.<\/p>\n \t– Om man väljer att sätta spotlight på något som är viktigt så vet vi att det kommer bli förändringar men inte exakt hur det kommer att bli.<\/p>\n \tHan betonar att ”failure day” inte ska bli något tomtebloss, att de måste fortsätta arbeta med det för att det ska bli något. De ska bland annat ha fler aktiviteter under hösten där de får tillfälle att dela båda misstag och framgångar. Intresset att sätta fokus på misslyckanden har också spridit sig till resten av koncernen. På Roches kontor i Kanada har man haft en variant på dagen och till hösten planeras en ”failure day” på Roches huvudkontor i Schweiz.<\/p>\n \t <\/p>\n \t\t\tVåga! Våga testa, och reflektera över hur ni lär er av misstag i er organisation.<\/p>\n<\/li>\n \t\t\tAnvänd storytelling som ett sätt att skapa engagemang, lärande, öppenhet och tillit.<\/p>\n<\/li>\n \t\t\tIntressera er för den forskning som gjorts om misstag, till exempel från professor Amy Edmondssons forskning eller om hur vi människor upplever hot, David Rocks Scarfmodel.<\/p>\n<\/li>\n \t\t\tExperimentera med olika upplägg. Var uthållig att pröva igen. ”failure day" måste inte bli en succé första gången.<\/p>\n<\/li>\n \t\t\t <\/p>\n<\/li>\n<\/ul>\n \tELSA FRIZELL<\/p>\n \tLäs också:<\/p>\n \tPärs råd om du vill arrangera en "Failure Day":<\/strong><\/h4>\n
\n