\tI rapporten Lite får man tåla – eller? Strukturella och intersektionella perspektiv på hot och våld mot personal i hemtjänsten utreder Annette Thörnquist utvecklingen av arbetsmiljöarbetet, av äldreomsorgen och av arbetsmarknaden. Hon uppfattar att utgångsläget för ett bra arbetsmiljöarbete är problematiskt: omdisponeringarna av äldrevårdens resurser, där allt fler vårdas i hemmet, har ökat kraven på hemtjänsten.<\/p>\n
\t– Hur man hanterar risk för hot och våld är så kopplat till hur man organiserar arbetsmiljöarbetet i stort. Det finns många chefer som tar de här frågorna på allvar, men särskilt i små serviceföretag kan det saknas arbetsmiljörutiner för när någon rapporterar att en brukare har kränkt sexuellt eller varit våldsam, säger Annette Thörnquist.<\/p>\n
\tMånga som utsätts<\/strong> avstår från att anmäla, och det finns risker för ett ökande mörkertal. Ansvaret läggs på individen att hantera risker och konsekvenser, att man ser det som en del av jobbet.<\/p>\n \t– Jag vill särskilt betona att lösningar som innebär att utsatt personal förflyttas bidrar till normalisering. Man angriper inte själva problemet, och det upprätthåller en föreställning om att ”lite får man tåla”, säger Annette Thörnquist.<\/p>\n \tTill det bidrar också allt som gör det svårare att anmäla: ökningen av osäkra anställningsformer, avsaknad av utbildning, stress, och en arbetssituation med få kontakter med chefer och kolleger.<\/p>\n \t– Man ska integrera förebyggande åtgärder mot hot, våld och kränkande beteende på ett systematiskt sätt i arbetet. Det ska finnas tydliga regler och ett system för rapportering av incidenter. Satsa på att våga prata om det, att informera anställda och att vara lyhörd på alla chefsnivåer. Särskilt tillfälligt anställda undviker att berätta av rädsla för att visa sig svaga.<\/p>\n \t <\/p>\n \t