\tFrågan om registerkontroll har varit aktuell i flera år. -Begreppet registerkontroll står för arbetsgivarens begäran om att en arbetssökande eller arbetstagare ska uppvisa -utdrag ur belastningsregistret. Regeringen har i olika sammanhang uttalat att man avser att lagstifta om ett principiellt förbud mot registerkontroll. Tanken med en sådan lagstiftning är att arbetsgivaren inte ska ha rätt att göra -registerkontroll utan att ha stöd för begäran om utdrag ur belastningsregistret i lag eller annan författning. Syftet med ett principiellt förbud mot registerkontroll är att öka skyddet för den personliga integriteten och ska ses som en del i ett ökat politiskt intresse av att – i tider av möjligheter till ökad insyn i privatlivet – värna individens integritet.<\/p>\n
\tI dag finns som bekant lagstiftning som kräver att -arbetsgivaren i vissa fall gör registerkontroll före anställning, till exempel av skolpersonal.<\/p>\n
\tEfter många beredningsturer i regeringskansliet har nu en utredning tillsatts med uppdraget att se vilka undantag, utöver den lagstiftning som redan finns, som behövs i annan författning, om det principiella förbudet mot registerkontroll införs. Utredningen ska presentera sina förslag senast i januari 2019. Först därefter kan det alltså i praktiken bli aktuellt med ett principiellt förbud mot registerkontroll.
\t <\/p>\n
\tEnligt min mening<\/strong> är den intressanta frågan inte om ett förbud mot registerkontroll bör införas. I stället är det -intressant – och viktigt – att fråga sig vad arbetsgivare -avser att kontrollera och tror sig kontrollera genom registerkontrollen. Det finns nämligen en uppenbar risk att -registerkontrollen blir en ursäkt för att inte bedöma en arbets-sökandes personliga lämplighet i de olika känsliga hän-seenden som ryms inom begreppet vandel.<\/p>\n \tLåt mig påminna om ett statistiskt faktum: de flesta -personer som har en ”tveksam vandel” (ett tjusigt uttryck som står för levnadssätt, uppförande, etcetera) finns inte i belastningsregistret. Förvisso kan det vara viktigt för en arbetsgivare att få reda på om en arbetssökande -eller -arbetstagare har lagförts för en brottslig handling, men att tro att den kontrollen på ett avgörande sätt avslöjar individers ”hederlighetstillstånd” är – med förlov sagt – enfaldigt.<\/p>\n \tI den mån en arbetssökandes vandel har betydelse för en anställning, måste arbetsgivaren helt enkelt ställa relevanta frågor till den arbetssökande och\/eller referens-personer. Om en arbetssökande i den situationen lämnar en felaktig uppgift och uppgiften objektivt hade betydelse för till exempel träffande av ett anställningsavtal, kan svekregeln i vår allmänna avtalslag vara tillämplig (se till exempel AD 1980 nr 89, AD 2005 nr 64 och AD 2014 nr 39).<\/p>\n \tDet är med andra ord oerhört viktigt att påpeka att en genomförd registerkontroll i vilket fall aldrig kan ersätta ett seriöst genomfört anställningsförfarande. Dessutom måste en arbetsgivare alltid överväga om, på vilket sätt och i vad mån den privata vandeln överhuvudtaget har, bör ha eller kan ha för betydelse i ett anställningsförhållande. Att en arbetstagares vandel kan ha stor betydelse i till exempel rättsvårdande funktioner torde vara ostridigt (se till exempel AD 2007 nr 63). \tAtt respekt i största<\/strong> allmänhet för liv och hälsa har betydelse i vård- och omsorgsfunktioner borde vara självklart (se till exempel AD 2016 nr 48). Att -åtminstone ha respekt för annans äganderätt om man i sitt arbete hanterar andras pengar, har sannolikt betydelse från förtroendesynpunkt. Det finns många fler exempel på arbeten, -arbetsuppgifter eller funktioner där det kan vara av betydelse att bedöma -arbetssökande och arbetstagare från vandelssynpunkt.<\/p>\n \tDet känns dock angeläget att påpeka att eventuella krav på viss privat vandel arbetsrättsligt sett inte kan handla om allmänmoraliska eller moraliserande uppfattningar, som i praktiken saknar relevans för arbetstagarens -arbetsuppgifter. \tJag har ett intryck<\/strong> av att den stora -ökningen som vi har sett beträffande -registerkontroller, en nästan tiofaldig -ökning på tio år, sannolikt kan tolkas som ett ökat arbets-givarintresse för vandels-bedömningar. Om det förhåller sig på det sättet finns det sannolikt goda skäl att fundera över hur bedömning av -arbetssökandes ”personliga vandelslämplighet” bör utformas som en del av rekryteringsprocessen och inte i första – och oftast enda – hand i form av registerkontroll.<\/p>\n \t <\/p>\n \t
\t <\/p>\n
\t <\/p>\n