![\"\"](\"\/Graphics\/UserFiles\/images\/Bobergskolan_webb.jpg\")
<\/p>\n \t<\/p>\n
\tFoto: Sanna Percivall<\/span><\/p>\n \t <\/p>\n \tSolen bländar både från himlen, och de snöfläckar som ligger kvar smälter sakta ner i gruset. I stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm växer en skola fram i skuggan av Ferdinand Bobergs gamla gasklockor. Just nu är det svårt att tänka sig att barn ska springa och leka här om ett och ett halvt år.<\/p>\n \t– Men det ska gå, säger Teresa Collins Bäckman, beslutsamt, trots en fast deadline mot ett rörligt mål där förutsättningarna ändras.<\/p>\n \tI dag är det en byggarbetsplats där cirka 60 personer jobbar. 25 av dem är anställda av Skanska och resten av underentreprenörer och leverantörer. Betongarbeten görs av en polsk firma, och el och ventilation ska utföras av ett litauiskt och ett lettiskt företag.<\/p>\n \tTeresa Collins Bäckman<\/strong> är chef över hela byggprojektet och har personalansvar för Skanskas tjänstemän. Hon är själv från Irland, och i Skanskas team på 25 personer finns sju nationaliteter: förutom Irland och Sverige, Polen, Sudan, Syrien, Turkiet och Brasilien. Skanska har alltid jobbat mycket med mångfald under de elva år Teresa Collins Bäckman har jobbat här. Men kanske är det sex år sedan de verkligen började sätta samman team inte bara efter vilken kompetens de behövde, utan också utifrån bakgrund och personliga färdigheter.<\/p>\n \t– För att kunna möta olika utmaningar som man vet alltid kommer, säger hon och rabblar några. De fick börja med att marksanera hela arbetsområdet, och ett hus i ombyggnadsdelen är strängt K-märkt och kräver enorm omsorg vid renoveringen.<\/p>\n \tMen självklart är det inte lätt att sätta ihop grupper på det viset heller. Det kräver stor personkännedom och ett stort engagemang. En åtgärd är att flytta personalansvaret för de anställda i projekt längre än två år, från distriktschefen till projektchefen för bygget som är på samma arbetsplats.<\/p>\n \t– Jag har fått ett helt annat engagemang i personalens utveckling. Förutom utvecklingssamtalet har jag fyra one-to-one-samtal om året med varje medarbetare, säger Teresa Collins Bäckman.<\/p>\n \tVad är det svåraste med att jobba med mångfald i vardagen?<\/strong><\/p>\n \t– Att få gruppen att acceptera och utnyttja varandras olikheter. Min utmaning är att avsätta tid för reflektion och planering för hur var och ens kompetens används på rätt sätt.<\/p>\n \tMonica Westerberg är mångfaldschef på Skanska Sve-rige. Egentligen handlar allt om inkludering.<\/p>\n \t– Det handlar om att stänga ”vi och dom-gap” mellan människor, säger hon och berättar om ett sådant, mellan tjänstemän och yrkesarbetare.<\/p>\n \tAtt alla Skanskas anställda,<\/strong> även byggarbetarna, har mobiltelefon med sig på jobbet är ett gap som stängts. Det gör informationsvägarna lättare och inkluderar alla i den kommunikation som sker under arbetsdagen. Gemensam fika varannan vecka är ett annat inslag på bygget av Bobergsskolan. Ofta med någon diskussion av gemensamma utmaningar framåt eller de ”etiska stopp”-diskussioner som hela företaget praktiserar med jämna mellanrum, angående klotter, #metoo och säkerhet. De har också gemensamma grillfester för hela 60-mannagruppen. Språkförbistring är en utmaning, men lösningen är inte att utesluta dem som inte pratar engelska eller svenska.<\/p>\n \t– Snarare att skaffa sig anställda som pratar flera språk. Det är långt mer effektivt än att trycka olika informationsfoldrar, säger Monica Westerberg.<\/p>\n \tNär Teresa Collins Bäckman<\/strong> och Monica Westerberg berättar om olika satsningar, lokala och nationella, kokar det mesta ner till tydlig kommunikation och att bygga relationer.<\/p>\n \t– Det är också en fråga om säkerhet. Säkerhet handlar mycket om att bygga relationer. Då bryr man sig om varandra, säger Monica Westerberg.<\/p>\n \tDet mångfaldsarbete som Teresa Collins Bäckman och hennes kolleger gör vore omöjligt utan det mångåriga strategiska arbete Skanskas ledning har lagt ner på utbildningar, kartläggningar, verksamhetsstudier och projekt. Ett centralt verktyg som får konkret nytta ända ner till renoveringen av K-märkta fönsterbågar på Bobergsskolans bygge är Yammer, en mobilplattform som all personal har tillgång till. Den är som ett slutet Skanska-Facebook där man skapar grupper för olika ändamål.<\/p>\n \t– Det är ett enkelt sätt att nå ut med information till alla. Jag brukar rapportera ut till mina medarbetare från distriktsledningen så att de får veta vad som händer, säger Teresa Collins Bäckman.<\/p>\n \t– Det är också ett sätt att dela kunskap, säger Monica Westerberg och berättar om hur man hittat dold expertkunskap bland medarbetarna genom problemlösargrupper i Yammer.<\/p>\n \t– Mycket av inkluderingsarbetet görs genom att faktiskt inkludera alla medarbetare och se till att de kan påverka.<\/p>\n \tTeresa Collins Bäckman instämmer:<\/p>\n \t– I grund och botten handlar det om att se människorna bakom rollerna.<\/p>\n \t