\tPå arbetsplatser där de flesta anställda är kvinnor är det vanligt med sjukskrivningar. Enligt Britt-Inger Keisu, docent i sociologi vid Umeå universitet, har det ofta tolkats som att kvinnorna ställer till det för sig genom att bråka med varandra. Konflikterna tär på stämningen och i slutändan på måendet. Förklaringen är vitt spridd, och hakar i för-domen om att kvinnor i grupp är grälsjuka och har svårt att hålla ihop. Den närs av det faktum att konflikter faktiskt är vanligare på kvinnliga arbetsplatser. Frågan är då vad det är som händer.<\/p>\n
\t– Det finns inga belägg för att kvinnor har svårare att komma överens, säger Britt-Inger Keisu som leder ett forskningsprojekt om ämnet.<\/p>\n
\tDet är också en av frågorna som forskningsprojektet ”Att räkna med bråk – en studie av konflikter och psykisk ohälsa på kvinnodominerade arbetsplatser ur ett genusperspektiv” fokuserar på. Forskningsledaren Britt-Inger Keisu tittar tillsammans med forskarna Elin Kvist och Susanne Tafvelin på konflikter på arbetsplatser, destruktiva såväl som konstruktiva.<\/p>\n
\t– Konflikter är inte alltid destruktiva. Det är inte bara handgemäng och storbråk, utan att vi tycker helt enkelt olika. Vi löser det och så är det ut världen, säger Britt-Inger Keisu.<\/p>\n
\tProjektet har pågått <\/strong>i drygt ett av totalt tre år, och består av två delar: en enkätstudie och en serie arbetsplatsbesök. Enkätstudien samlar in kvantitativa data från 3 500 lärare, sjuksköterskor och socionomer samt deras närmaste chefer.<\/p>\n \tFrågorna om arbetsmiljö och konflikter tar spjärn i den så kallade ”Job Demands-Re–sources”-mo-del-len, som förklarar hur krav och resurser påverkar arbetsrelaterad stress. Britt-Inger Keisu vill inte säga för mycket om resultaten från enkäterna, då de ännu inte har publicerats.<\/p>\n \t– Jag kan inte säga mer än att vi hittat nya intressanta saker. Vi gör fortfarande våra statistiska analyser.<\/p>\n \tProjektets andra del har kommit längre. Forskarna har besökt arbetsplatser med övervägande kvinnliga medarbetare: en grundskola, en geriatrisk vårdavdelning och en avdelning inom socialtjänsten. I intervjuerna har det framkommit flera exempel på hur konflikter uppstår. Ett exempel kommer från geriatriken, där det är svårt att rekrytera och personalomsättningen är hög. Medarbetarna tvingas ofta jobba över, och på sin lediga tid beordras de in. Inte en optimal situation för harmoni på jobbet, alltså.<\/p>\n \t– Här accentueras den klassiska konflikten mellan undersköterskor och sjuksköterskor. Vid hög arbetsbelastning förväntar sig undersköterskorna hjälp med patienternas omvårdnad. Men sjuksköterskorna har sina egna uppgifter och hinner inte det. Det är klart att det organisatoriska påverkar hur konflikter uppstår.<\/p>\n \tTidigare forskning har<\/strong> också hittat stöd för detta samband. Ju mer pressad arbetsmiljö, desto mindre tid att resonera tillsammans, fatta beslut och hjälpas åt. Enligt Britt-Inger Keisu är det närmast kränkande att strunta i denna förklaring och i stället fortsätta anta att kvinnor är bråkiga. Det handlar ändå om yrken där folk är experter på att förstå andra.<\/p>\n \t– Det finns något nedvärderande i de här an-tagandena. De här personerna har läst tre- eller fyraåriga högskoleutbildningar, de är proffs på relationer. Och så får de höra att de inte ens kan hålla ihop.<\/p>\n \tEfter att databehandlingen är avslutad ska forskargruppen försöka publicera sina resultat. De första delstudierna kommer att skickas till internationella tidskrifter under våren. ”Att räkna med bråk” är ett så kallat interaktivt forskningsprojekt. Det innebär att forskarna ska tillbaka till arbetsplatserna för att träffa intervjupersonerna igen. Den här gången med sina analyser i bagaget.<\/p>\n \t– Nästa steg är att föra tillbaka informationen till arbetsplatser. Vi ger medarbetarna feedback utifrån det vi sett i studien. Vi kan diskutera olika tolkningar, och informanterna kan säga om det dragits för stora växlar eller om man missat något.<\/p>\n \tNär detta är klart är det dags för projektets sista steg, nämligen att åstadkomma förändring. Under det sista året kommer forskarna – återigen på arbetsplatserna – att prata med chefer och andra nyckelpersoner. Förhoppningen är att kunskapen från projektet ska integreras i arbetsmiljöarbetet, så att arbetsplatserna får bättre metoder för att hantera konflikter.<\/p>\n \tForskningen är ännu<\/strong> inte färdigställd. Men enligt Britt-Inger Keisu går det redan nu att ta till sig av det övergripande: att konflikter till stor del hänger samman med arbetsmiljön.<\/p>\n \t– Hr kommer oftast in i konflikter när de redan blivit personliga. Då har det ofta gått för långt. Sådana konflikter är ofta besvärliga ur ett hälsoperspektiv och svårhanterliga. Mitt råd till hr-personal och chefer är att tidigt bygga strukturer där man har tid att diskutera, och en kultur där det är högt i tak. Då menar jag inte en grabbig jargong där man kan säga sexistiska saker, utan en professionell kultur där man kan vädra sina uppfattningar.<\/p>\n \t