\tVi befinner oss två trappor upp i TV4-huset vid Värtahamnen i Stockholm, och har just klivit rakt in i en pulsåder på Bonnier Broadcasting.<\/p>\n
\tKöket. Eller är detta ett slags jobbnav i huset? Det är lite oklart.<\/p>\n
\tMånga hänger med sina laptops här. En del jobbar i grupper, diskuterar och gestikulerar, medan de allra flesta är inne i sina egna världar, funderar och skriver, som på vilket Espresso House som helst i centrala Stockholm.<\/p>\n
\t– Den här öppna miljön är en av konsekvenserna av det utvecklingsarbete vi började med för fem år sedan när jag kom hit. Då var mycket fokus på att bryta silon, och att -börja jobba aktivitetsbaserat som ett sätt att främja samarbetet.<\/p>\n
\t– Men nu är utmaningen att folk är vind för våg. Folk behöver känna att de hör hemma någonstans, så det behöver vi få ordning på. Men vi vill inte hamna i osynliga regler av typen ”här får ingen annan sitta”. Det behöver ske överlappningar, det är som sagt en utmaning. En spännande tid vi lever i, konstaterar Samir och leder oss bort från köket och in i ett litet, men ombonat konferensrum.<\/p>\n
\t– Jag tror att vi kommer att titta tillbaka på de här åren och känna: ”Då hände någonting.”<\/p>\n
\tJa, sannerligen har det hänt en del.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\tLåt oss börja med elefanten i rummet. I oktober 2017 avslöjades hur en av TV4:s mest kända profiler anklagats för att ha förgripit sig på en kvinna på en fest. Han anklagades också för mobbning, rasism och kränkning av medarbetare. Det var Martin Timell det skrevs om. De följande två och en halv månaderna skrevs 3 984 artiklar om TV4 och metoo.<\/p>\n
\t– De två första veckorna behövde vi hantera tusen mediekontakter. De första 25 dagarna hade vi 19 förstasidor på Expressen.
\tDet var en pressande situation, minst sagt, som påverkade alla. Både intern- och externutredningar sattes i gång.<\/p>\n
\t– Som medarbetare på TV4 är man van vid att varumärket är positivt laddat, men nu möts man i stället av ifrågasättanden runt middagsborden hemma i bekantskapskretsen. Det är klart att det påverkar. En del blev filmade när de kom till jobbet på morgonen.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\tFrågorna, farhågorna och irritationen bullrade både utanför och inne i mediehuset. Hur illa är det ställt på TV4? Är det här ett utslag av en svinaktig kultur? Mörkas något? Vad är det mer som vi tittare inte får se?<\/p>\n
\t– Vi var jättetransparenta, men det här var personalärenden och det är ju inte ovanligt att det finns flera sidor av ett mynt. Vi kunde inte gå ut och möta allt, men det fanns en möjlighet för medarbetare att ställa frågor anonymt och vi höll flera personalmöten.<\/p>\n
\tAtt stå mitt i stormens öga, hur var det? Samir pausar sitt snabba ordflöde för ett ögonblicks reflektion.<\/p>\n
\t– Det var ett väldigt, väldigt speciellt läge. Vi jobbade 24\/7, sex–sju personer från flera avdelningar. Under press kan det bli irriterat, men något vi gjorde bra var att vi lyckades hålla en god anda, och till och med skratta lite under de här veckorna när det var som värst.<\/p>\n
\tGalghumor?<\/p>\n
\t– Ja, det förekom. Vi sa till varandra: ”Det här får ingen höra.” Det är ju ett sätt att få utlopp för känslor när det är riktigt tungt.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\tDagen innan vi träffar Samir Törnblad har TV4 haft ett stort seminarium med 120 chefer där mycket kretsade kring kanalens nollvision när det gäller alla former av trakasserier.<\/p>\n
\t– Vi läste bland annat diskrimineringspolicyn ord för ord och gick igenom vad den innebär för dig som chef. Metoo-upproret har lett till att många nu har på sig nya glasögon. Beteenden som sågs som okej tidigare, är inte okej längre.<\/p>\n
\tSamir menar att arbetsmiljön för de 800 medarbetarna är långt ifrån så illa som vad som är lätt att tro när man sett löpsedlarna. Sexuella trakasserier är ytterst ovanliga, menar han.<\/p>\n
\t– Vi gjorde en anonym enkät som visade att ytterst få känt sig utsatta under det senaste året. Sett över längre tid är utslaget högre. Det är bra att hela samhället har fått upp ögonen för det här, så att vi får en förändring.<\/p>\n
\tFörändring tänder hans låga, rent yrkesmässigt. Tidigare i karriären har lågan slocknat vid ett antal tillfällen.<\/p>\n
\t– Jag har bytt jobb ganska ofta. När jag har gett allt och åstadkommit det som man har kommit överens om när man fick jobbet, har det inte funnits så mycket kvar att göra. Då har jag svårt att vara kvar, jag är inte förvaltartypen.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\tPå TV4 kommer hans förändringslåga troligen hållas vid liv ett tag till. Tålmodigt fortsätter han att driva på det grundläggande värderings-arbete som inleddes för fem år sedan, som handlar om att få hela organisationen att dra åt ett håll, och att säkerställa struk-turer, plattformar och beteenden som under-lättar samarbeten både fysiskt och digitalt med ett öga på företagets KPI:er ”engagemang” och ”tydlighet”.<\/p>\n
\tAtt hans eget engagemang i jobbet är högt märks på Linkedin. Sökningen ”Samir Törnblad” ger inga träffar. Alls.<\/p>\n
\t”Jag finns där men ser nu att jag måste verifiera kontot då de misstänker att det har varit intrång”, skriver han per mejl inför intervjun.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\tSamir Törnblad har inte loggat in på flera månader, och trots att det snart är två år sedan hans roll som hr-chef på TV4 även kom att omfatta det lite mer omfattande Bonnier Broadcasting-delen, är det inget han har brytt sig om att uppdatera.<\/p>\n
\t– Jag har faktiskt tyckt att det har varit konstigt att jag inte fått mejl om kontaktförfrågningar på länge. Jag har även tänkt på att profilen borde uppdateras.<\/p>\n
\tAnnat har varit viktigare. På jobbet och privat. Han håller hellre fast vid sin 15-åriga vana att träna yoga 3–4 morgnar i veckan än att lägga tid på Linkedin, eller att vara med barnen som bor hos honom varannan vecka.<\/p>\n
\tBåde vad gäller barnen hemma och cheferna i organisationen tror han starkt på människans inneboende förmåga att klara av saker, och att själv ta ansvar. Självledarskap är ett av hans livsmotton.<\/p>\n
\t– En dag skulle min dotter baka, men när jag kom hem så såg jag ingenting. ”Skulle inte du baka?” frågade jag. ”Jo, jag har gjort det – men sen städade jag köket.” Då blir jag stolt som förälder. På jobbet kan jag känna mig stolt när jag märker att chefer sätter sig i förarsätet på riktigt. Jag uppmuntrar dem till det. Ett exempel är när vi genomförde ett stort neddragningsprogram förra året där 90 personer skulle bort. Och där tycker jag att cheferna själva ska fronta de samtalen, även om det är ovant för dem.<\/p>\n
\tEn av mina viktigaste roller är att stötta och stärka cheferna, och jag ser ju vad som händer: när man har klarat av att ta ett sådant jobbigt samtal, då stärks man i sin roll.<\/p>\n
\tDen mänskliga dimensionen var det som drog in honom i hr-yrket.<\/p>\n
\t– Jag trodde först att jag skulle hålla på med ekonomi och marknadsföring och pluggade det. Men det var inget
\tkul. Sociologi, psykologi och organisationsförändring var mycket mer spännande. Jag var mer intresserad av människor, och har alltid gillat samtalet.<\/p>\n
\tHan kom in i en starkt kvinnodominerad bransch, med allt vad det innebär. Ja, vad innebär det egentligen?<\/p>\n
\t– Ett tag på TV4 var det bara jag och sex kvinnor på hr. Men nä, det är inget som jag alls tänker på. Det hade kanske varit annorlunda om jag varit själv bland 40. Jag jobbar dessutom mycket ute i organisationen. Självklart är mångfald bättre än det motsatta, men kön behöver inte vara den stora grejen. Det viktiga är att det finns olika synsätt, att man inte är en homogen grupp som har samma utbildning, umgås i samma kretsar, bor i samma stadsdel, har samma samhällsbakgrund och åker på samma semestrar. I vår hr-grupp har vi exempelvis två som är journalister i grunden, och jag själv har aldrig gått PA-programmet.<\/p>\n
\tPå tal om att åka semestrar. När längtade du senast efter att åka iväg till en öde ö?<\/p>\n
\t– I december var jag väldigt trött. När jag julen var över åkte jag iväg själv, fast inte till en öde ö, utan till Istanbul i 4–5 dagar.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\tBörjade som trainee på Posten AB 1999, vandrade vidare till hr-generalist och hr-chef. Han fortsatte sedan till Falck Healthcare AB, Nacka kommun och gjorde även ett år som hr-konsult på Wise Consulting innan han blev rekryterad till TV4-gruppen 2012.<\/p>\n
\t <\/p>\n
\t… gdpr-förberedelserna<\/strong><\/p>\n \t– Ingen hr-avdelning sitter väl med resurser över till det här och tänker ”äntligen”. Alla är rädda och väntar på besked om var gränserna går. Vem kommer att hinna? Vi kommer att vara klara med mycket, men inte allt. Vissa system behöver nog bytas, och jag tror det är viktigt att kunna visa att man har en plan.<\/p>\n \t… sitt lugn<\/strong><\/p>\n \t– Jag hetsar sällan upp mig. Men det finns en bortre gräns. Jag har dåligt tålamod, och kan bli riktigt arg, särskilt om det gäller något som vi har pratat om många gånger men inget har hänt.<\/p>\n \t… Ashtanga-yogan<\/strong><\/p>\n \t– Jag hade inte orkat utan den, den hjälper mig både mentalt och fysiskt. Man kan tänka sig \t <\/p>\n \tNamn:<\/strong> Samir Törnblad.<\/p>\n \tJobbar: <\/strong>Hr-chef på Bonnier -Broadcasting (TV4, C More och finska MTV).<\/p>\n \tÅlder: 45.<\/p>\n \tFamilj: Två barn, 10 år och 13 år.<\/p>\n \tHr-bok som gjort intryck: Det agila företaget: fiskstim eller supertankers i en \t <\/p>\n \t
\tatt det blir tråkigt att göra samma yogarörelser varje gång,
\tmen det är som att springa: motståndet i kroppen förändras hela tiden. Min förhoppning är att kunna knyta skorna själv som gammal.<\/p>\n \tBörjade som trainee<\/h4>\n
\tdynamisk värld? av Lennart -Francke och -Göran Nilsson.<\/p>\n